NI LÄSTE RÄTT.
VI VANN.
IGEN.
GULD till Skicka BK i Korpen Stockholms innecup 2015. Med andra ord vann vi alltså både årets utom- och inomhuscup. Kan vi på ett tydligare sätt visa att vi är bäst? Nej. Och Öisarna, vi tar er i seriespelet nästa år, eftersom ni vägrar vara med i cuper... (oäkta).
 |
| SEGERLAGET INOMHUSCUPEN 2015 |
P.g.a. vår sena anmälan så hamnade vi i en av grupperna med endast tre lag. Förutom oss så bestod gruppen av för oss dittills okända "Ganadoras" samt "Olympic Kir Royale" - vilka vem som helst kunde lista ut skulle vara någon form av avgreningen från Bara Bajare-klanen. Eftersom vi i ledningen vid det här laget inte bara har jävligt bra koll på mixfotbollen i Stockholm, utan numera även har tunga meriter på cv:t, så är vi trygga med att inte behöva oroa upp oss när det dyker upp ett nytt lag med ett namn som "Ganadoras". Hade de varit några att räkna med att hade vi känt till dem sedan tidigare, antingen för att vi skulle ha mött dem eller genom våra scoutkanaler. Inget ont om namnet, och betydelsen, i sig dock. Fin innebörd.
Ganadoras var inget att hänga i julgranen, goda intentioner och bra inställning men "tyvärr" fanns det ingenting att sätta emot Skickas för dagen ruggigt väloljade motor. Vi gjorde 1-0 och 2-0 under matchens första minuter och trodde väl att matchen skulle sluta 15-0. Dessvärre hade vi inte alls talat om hur vi skulle agera på defensiva hörnor, där vi surt fick bita i det bittra inneäpplet då vi missat markering vid två hörnor (eller hörnliknande situationer). 2-2 var alltså ställningen med ca fem minuter kvar. Vi som har spelat i Skicka en längre tid vet att dessa matcher reder ut sig själv för eller senare. Nu skedde detta dock inte mot Sillstryparna i en av säsongens sista utematcher (se inlägg tidigare här under hösten) men i regel så sker det alltid, och särskilt i cupsammanhang där vi har en förmåga att bryta ner vilka lag som helst trots att vi på förhand har trott att vi ska få det tufft. Jag tror detta handlar om att vi känner varandra så pass bra, att vi litar på varandra att det kommer att komma. Vi är så pass bra. 2-2 blev därför 3-2 och 4-2 strax före domaren blåste av en schysst match.
Efter denna första match var det tre timmar (!) tills nästa match. Vi passade på att scouta våra nästa motståndare (Olympic Kir Royal) som gjorde mos av Ganadoras med 7-1. När vi också satt där i publiken så kom det till ledningens kännedom att en av spelarna i Olympic Kir Royal även till vardags tillhör en "riktig" klubbs ungdomsakademi samt att hen även är aktuell för landslaget för sin åldersgrupp. Utöver detta visste vi även att laget hade två riktigt skickliga bröder och som tillsammans med deras morsa (ändå jävligt skönt med en hel familj i ett mixlag) bildade spetsen i denna Bara Bajare DK-variant. Efter matchen gick vi upp på Donken (- Mc Donalds - reds. anm, ifall t.ex. Anders Holmström inte skulle fatta slangen) där vi tryckte energinyttig mat till hela laget. Undertecknad körde t.ex. pommes och en milkshake medans J. Andrén tog en McFeast med en egen form av plusmeny i form av "extra sallad tack".
 |
| Frida var, så klart, ruggigt bakis och däckade bakom en pelare till planen efter första matchen. Där dregglade hon tills det var dags att gå till Donken. |
Vi visste att nyckeln denna match skulle bli att vara disciplinerade och inte gå bort oss för enkelt ifall de skulle köra för tekniskt. Vi fokuserade därför på att ha ett organiserat försvarsspel och därefter försöka ta vara på de chanser vi skulle få. Vilket vi gjorde. Vi fick väl 5 chanser ca, och gjorde mål på samtliga. Vi gjorde även endast klassmål. Riktiga inomhusdrömmål. Susningar gick genom publiken varje gång vi lade bollen i nät. Nä, inte riktigt, men det var snygga mål. Det där med organiserat försvarsspel gick dessvärre så där då vi vid flera tillfällen lämnade Axel helt själv mot 2-3 motståndare. Men det var ju lugnt då han löste det utan problem. Matchen slutade alltså 5-0 till Skicka.
Ett resultat som innebar att vi skulle få möta Sillstryparna i kvartsfinal. Vid en första tanke, inga konstigheter för Skicka, en mumsbit. Vid en andra tanke, viss anledning till oro med tanke på hur det gick sist vi mötte dem (som jag precis skrev om här ovan). Denna gången hade vi ca 50 målchanser och de hade 1. De vann med 1-0. Som jag skrev i det referatet så har jag (eller någon någonsin för den delen) aldrig varit med om att ett lag har ägt det andra så kopiöst utan att vinna. Denna gången lyckades vi inte vinna, vilket gav oss farhågor inför denna. Vi lyckades göra 1-0 ganska snabbt och återigen trodde vi väl att det skulle rulla på ganska lätt, särskilt med tanke på att Sillstryparna snarare verkade försöka spela Dodgeboll än fotboll. En olycklig boll senare där bollen på något märkligt vis borrade sig igenom Axels famn så var resultatet dock 1-1. Ett resultat som gjorde att den gamla klassiska Skickanervositeten kom krypandes. Skickanervositeten är ett vedertaget begrepp i fotbollssammanhang idag och handlar om en skräck för att det ska bli straffar, eftersom Skicka BK i regel åker ut i straffsammanhang, och att laget därför börjar agera sjukt stressigt och okontrollerat. Denna gång var stressen dock stundtals effektiv eftersom vi kom till vassa lägen gång på gång. Och ganska rättvist fick vi även utdelning bara någon minut från slutsignalen, men det hade kunnat gått värre... vi måste lära oss hantera denna situation bättre.
2-1 mot Sillstryparna innebar en semifinal mot ett lag vid namn ISUS. Med samma retorik som jag använde ovan i samband med mötet mot Ganadoras så borde ju ledningen inte avskräckas ISUS heller men efter en kort konsultation med korpengeneralen, samt efter att kollat vilka de hade slagit ut, så visade det sig att detta kan vara ett gäng att räkna med i framtiden och som även kan bjuda upp till kamp. När vi väl stod uppställda så visade det sig även att flera spelare har spelat i mixlag vi tidigare mött. Matchen mot ISUS började väldigt jämnt och avvaktande med goda chanser åt båda hållen. Något hände dock efter några minuter och vi började spela otroligt självsäkert och kreativt, och ganska tidigt fick vi hål på deras målvakt, varpå det rullade på med 2-0 och 3-0 också det ganska snabbt. Ju mer matchen led, och på grund av de målen vi gjorde, så blev ISUS allt mer irriterade. Vilket så klart var till vår fördel. Innan domaren blåste av matchen hade vi även hunnit göra 4-0, och på det stora hela var det liksom ingenting att snacka om.
FINAL!!!
Vi hann se slutet av den andra semifinalen och till vår stora förvåning så visade det sig att de två lagen från Bara Bajare DK var de som mötte varandra. Olympic Kir Royal hade slagit ut Hansebjers Örby i deras kvartsfinal och Saint Kir Royal hade slagit ut ruggiga FC Schmetterlinge (för övrigt Skickas finalmotståndare i Korpen National Cup 2015) i deras.
Vi kom till planen när det var dags för straffläggning, och med tanke på att vi redan att slagit (slaktat) Olympic Kir Royal så var det lite kul att det var Saint Kir Royal som tillslut vann efter en spännande straffläggning. I Saint Kir Royal fanns dagen till ära en del av BBDK:s mer explosiva spelare, bland killarna, och några av deras mer speltekniskt säkra spelare bland tjejerna. Vi kunde även förvänta oss ett väl disciplinerat lag med tanke på vilka de ställde upp med. Som ni som följer bloggen redan vet så har vi mött Bara Bajare kanske 10-15 gånger och det blir i princip alltid riktigt jämna matcher. Inget lag har slagit det andra med fler än två mål. Oftast blir det 1-1 eller 2-2. Ett troligt scenario hade varit att matchen skulle avgöras på straffar, med andra ord. Och väldigt länge så det ut som att det var så det också skulle bli. Med undantag för ett gäng kontringar så var det Skicka som stod för de flesta anfallen, trots att Saint Kir Royal rullade bollen ganska mycket till en början. Vi var nära att få in bollen vid flera tillfällen men gästande Ulven-profilen Stephan Narriander (p.g.a. att deras tidigare målis olyckligt sträckte sig illa i stjärtregionen under deras första match) storspelade i målet. När det återstod ca fem minuter av matchen så fick Kalle för sig att göra sin signumrusch. För er som inte har sett honom in action så betyder det att Kalle får bollen, ofta av målvakt eller den andra backen. Står och känner lite på bollen gåendes, kollar runt på planen (höger/vänster/upp/ner/höger/vänster) och sedan bara bränner på i 100 knyck. Kalle springer dock inte rakt fram utan kör slalom. Spelare slänger sig, eller flyger iväg (oklart hur, kanske luftdraget), medan Kalle alltid på något sätt får bollen med sig. Slutligen hamnade Kalle nere vid målvaktens vänstra hörn där han får stå och ladda ganska obehindrat en stund innan han drar iväg ett stenhårt skott ganska nära mål, dessvärre rakt på målvakten som stod rättplacerad. Bollen studsar dock tillbaka till Kalle som hinner sikta på nytt och ser denna gång en lucka till höger om målvakten trots att målområdet vid det här laget är packat av spelare från båda lagen. Men bollen går alltså in och ett okontrollerat jubel börjar bryta ut på bänken. Någon säger frågande "dubbeln?" och en annan svarar "så sjukt". Av matchen återstod då alltså omkring fem minuter. Fem minuter som blev riktigt riktigt långa. Saint Kir Royal kom till flera bra lägen, men inget särskilt vasst avslut. Dock blev Axel satt på prov vid flera tillfällen då de har flera riktigt skottsäkra spelare. Axel gjorde några riktigt viktiga räddningar, som säkert var jättefarliga lägen egentligen men när Axel gjorde den ena tv-räddningen efter den andra så fick man efter ett tag känslan av att han hade full koll på vad han gjorde. Efter några sista minuter av intensiv Saint-Kir-Royal-press i kombination med ett Skicka som gjorde allt för att få bort bollen ur försvarszonen så blåste domaren till slut av matchen. Detta med Skicka BK som segrare och alltså som segrare av hela jävla cupen.
FY FAN VAD VI ÄR BRA!
16-3 i målskillnad på fem matcher.
 |
| Första Skickamedaljen för Clemme. Omåttligt stolt. |
 |
| Andra Skickamedaljen för Frida. Vid tiden för fotot relativt tillnyktrad. Eller? |
 |
| Den tillfälliga lagkaptenen tog emot både pokal och kram av korpengeneral H. Telfjors. |
Till sist så vill vi rikta en riktigt stor eloge till Jenny (med det mycket passande efternamnet) Segerfalk som dagen till ära gjorde debut i Skicka, och det storartat och med stil. Förhoppningsvis kan vi se henne i den gröna tröjan under kommande utesäsong 2016 om ledningen nu spelar sin kort rätt vid förhandlingsbordet.
// #9
