vad hände igår?

Tyskland-Italien

Först hejade alla på Tyskland, sen bytte vi lag.

Ps. Jag älskar Pirlo.

Mvh,
# 3

Giro de Bäckahagens BP etapp 7

Etapp 7 Öisarna - Skicka BK 2-0 (1-0)

Publik: Anna, Öisarnas knattelag samt Bandhagens samlade presskår. 
Fråga 1: Långbollar - why, oh why?
Fråga 2: Hur blir det egentligen med serien i höst?

Delar av Skicka BK anlände tidigt till kvällens match, i god tid för att kunna känna av stämningen på arenan. Väl på plats blev man oförberett uppvaktad med frågor från pressen (jo, jag tror de sa att de var från någon tidning…) i en, ska vi kalla det improviserad presskonferens, med Moffa, John samt undertecknad. 

Skickaiterna fick svara på tuffa, grävande frågor som "varför tar du av dig tröjan?", "hur gammal är du?" och "varför tejpar han på benen?". (I Bandhagen är barnarbete fortfarande inte illegaliserat, reds anm.). Trots drevets hårda anstormning lyckades vi bibehålla vår nya inarbetade pre-matchplan utan att bli märkbart nervösa eller stressade. Avslappnad inställning, sporadisk uppvärmning och sådär lagom mycket pepp föregick avspark.

I gruppen gick dock (med illa dold oro i rösterna) snacket om motståndarnas rent fysiska storlek (XL). Vid Öisarnas ankomst till Santiago Bäckahagéu kunde man snabbt konstatera att de rödkläddas totala massa vida översteg de vackert smaragdgrönas, trots ett mindre antal spelare… Vi kom överens om att den bästa planen naturligtvis var att hålla fast vid vår spelidé och att med mycket rörelse och med bollen vid marken försöka spela oss förbi motståndarna, något som visade sig vara lättare sagt än gjort.

Matchinledningen var jämn, men med ett visst övertag för Öisarna, då vi hade stora problem att hitta vårt eget spel. Våra motståndares spelidé baserade sig på bollar från försvar/målvakt direkt upp mot anfallare - ett spel som hade gjort Egil "Drillo" Olsen alldeles till sig i byxan (ni vet Norges gummistövelklädda förbundskapten, som tycker att ett anfall är slut efter sex passningar…). 

  Mittfältet tycks för Öisarna vara en del av planen där bollen aldrig ska få befinna sig. Det tydligaste exemplet på deras anti-fotboll får man väl ändå säga var insparkarna från deras målvakt, som 9 av 10 gånger gick direkt till Petter. Ett annat tydligt exempel var målen. 

Vi som var där tidigt kunde under matchen innan åtnjuta god fotbollsunderhållning och inspireras när Bollmora, med grymt snygga mål, skåpade ut En annan del av Högdalen med 4-0. Öisarnas mål var raka motsatsen. 1-0 i första halvlek kommer efter en tilltrasslad situation (och naturligtvis en långboll), där Cronlund gör en bra räddning i första läget innan de nästan på Petter Hanssonskt vis lyckas trycka in den i nätet. Skickas främsta (och enda?) målchans under den första halvleken var Toves skott vid ställningen 0-0. Från straffområdeslinjen träffades stolpen innan det fumlades ut av målvakten till en resultatlös hörna.

Halvtidssnacket handlade främst om att inte ge motståndarna tid till sitt lastande av långbollar. Trots att det kanske inte riktigt föll ut som planerat - Öisarna fortsatte skyffla högt och långt matchen igenom - så klev vi ändå upp något snäpp i spelkvalitet och lyckades skapa en del chanser i andra, men 2-3 frilägen till trots kunde vi inte spräcka nollan. Deras målvakt (Maccan B enligt tröjan) gjorde en riktigt bra match och agerade ladugårdsvägg de gånger vi kom igenom. 

2-0 blev lite av en kalldusch, där en sekvens med löpduell, glidtackling och på det hela bra försvarsagerande, pga en olycklig bollträff resulterade i ett mycket oturligt självmål. Öisarna skapade inte mycket i övrigt. Trots en del chanser, och tack vare en icke dömd straff (där Erik blir solklart omkullknuffad), uteblev alltså nätrasslet för vår del. Före matchen kommenterades Öisarnas dittills imponerande försvarsstatistik, med endast två insläppta mål. Nu förstår vi varför. En mycket stabil backlinje med dito målvakt gjorde att det i den sista tredjedelen av banan var svårspelat, vi försökte spela vårt spel, men blev ineffektiviserade av seriens förmodligen bästa defensiv. Ett bra försvar i all ära, men sättet som Öisarna väljer att anfalla på är lite av en gåta för mig personligen. Visst, det fungerade ju uppenbarligen, men vi var väl alla överens om att det, trots underlaget, var en tråkig och frustrerande match att spela (Öisarna lär kanske vara av en annan uppfattning?). Att ett lag där individerna ändå hanterar boll så pass bra, verkar ha sin fobollsförebild i den tråkigaste tråkfotbollen av tjongaochspringmodell (företrädesvis representerad i någon amatörliga på regnig engelsk landsbygd) är ju märkligt. Varför vill man spela så?

Nej, förlustmatchen mot Bollmora på Hökarängens grus var långt mer lustfylld. Om det är några som förtjänar att nämnas extra för sina insatser så är det naturligtvis våra tre qvinns, som orkade matchen ut. Jessica som vanligt med prickfritt och resolut försvarsspel, den outtröttlige terriern Frida som också utmärkte sig med många viktiga brytningar, samt Tove som var inblandad i så gott som alla våra målchanser med sina vassa framspelningar, trots att hon efter sin skada i mitten av första halvlek spelade på smärtstillande sprutor. 

En annan som förtjänar en rad är domaren, som på intet sätt var avgörande för matchutgången, men som i sin ihärdiga strävan att vara "den sköne killen" tog ett och annat märkligt beslut (t.ex. nämnd straffsituation) samt sa lite lustiga saker;

- Skicka BK: - Domarn!?

- Domarn: - Aldrig i livet!

...eller vid frisparken i slutsekunderna där Kim totalt mosades;

- Domarn: - Sista chansen, den bjussar jag på!

Eftersnacket pågick länge och omedelbart efter matchen var frustrationen påtaglig. Vi plockade fram att-förbättra-listan och fann att det överst, i versaler med fet stil, stod "SNACK". Förutom att ett positivt snack är peppande och på så vis lyfter laget, så är vårt spel med bollrullande och rörelse beroende av att vi alla hjälps åt genom att tala om var vi, och våra motståndare, befinner sig. Hela tiden.

Giro de Hökarängens BP etapp 6

Etapp 6 Bollmora Inter - Skicka BK 3-2 (1-1)

Mål: Emil och Erik.

Så var nivån på spelet: Mixvärldsklass.

Så var vi: Bra och somriga, vältränade.

Så var stämningen: Som den ska vara i det nya Skicka; chillaxed. 

Så var vädret: Ytterligare en fett äkta jävla sommarkväll. 

Publik: Rebeckas mamma och syster. SVENSTAVIK REPRESENTING.

Fråga: Vad sade de egentligen, Bollmora, när de kommunicerade sinsemellan på spanska.  Var det avgörande momentet i matchen att vi inte hade en tolk på planen?

Tidig seriefinal. Vem hade kunnat ana, för några månader sedan, att vi redan efter sex omgångar skulle vara med och tampas uppe i toppen? Jag har ju självfallet aldrig tvivlat men jag vet ju att de finns de av er där ute som inte vågar satsa lika stora summor nu när vi är uppe i ettan. Sluta tvivla. Satsa allt på oss. Sluta spela på hästar. Vi gör er aldrig besvikna. Det gäller dig också Stefan, inger mer flängande på Solvalla, okej? Ska man vara på Solvalla bor man på husvagnscampingen där. Det pratade Erik om en gång, som ett framtida boende.

Hur som helst, det märktes att det var seriefinal, det skall jag säga er. Främst i kvalitén på spelet men även i våra ansikten. Vi var sammanbitna och fokuserade under hela matchen. Korpen säger ni, ölmagar och lite skämt här och där va, men nej inte så. Ska man kunna spela mixfotboll i världsklassnivå gäller det att man är fokuserad och vaken. Närvarande. Varje sekund. 

Bollmora Inter är ett sådant där korplag vi har scoutat (iaf jag Emil, Jessica å Linus) i flera månader, säkert år också, men aldrig tidigare mött. Vi visste sedan tidigare att de vann Korpen Stockholms Cup i fjol efter att ha slagit de vi åkte ut på straffar emot, i finalen. Vi vet också att de, liksom vi, är nykomlingar i ettan och att de likt oss visar noll respekt för de lagen som har funnits i serien en längre tid. Ett tydligt tecken på det är ju att de faktiskt leder serien. Bollmora Inter är inte som andra mixkorpenlag där det hör till vanligheterna att varje lag har några, minst en, jätte. I Bollmora var alla ganska små. Kändes unga, kvicka. Det kändes även som att man var på cup och mötte det där supertekniska utländska laget som utklassade en med 10-0. Efter detta möte känns det plötsligt som att Skicka BK inte alls är ett tekniskt lag. I torsdags var vi mer Sverige under Lasse Lagerbäcks tid medan Bollmora var Spanien. 

Vi gjorde första halvlek riktigt riktigt bra, det ska jag medge även fast Bollmoras innehav säkert var 70 - 30. Nu låter ju detta som att vi var utspelade men det skulle jag inte säga att vi var. Vi lät de rulla runt oss, finta och nästan komma till skott för att sedan göra tvärsäkra brytningar och snabbt konta. Kontringspelet var extremt effektivt och lyckat idag. I princip varje gång vi kom i fart uppstod en farlig situation. Vi tog därför också ledningen ca 10 minuter in efter ett drömlikt uppspel regisserat kvällens debutant Petter Ekbäck som fick bollen från egen backlinje (från Rebecka?), i mitten av planen. Tog med sig bollen i farten och gjorde sin kille och avancerade sedan uppåt och inåt mot straffområdet där han med en fin passning serverade Emil som, trots mottag med fel fot, hann lägga bollen över till vänster och kyligt som bara Emil kan, placera in 0-1 bakom en något förvånad Bollmoramålvakt. Vi lyckades därefter hålla ställningarna rätt bra, dock klarade vi oss inte hela halvleken ut då Bollmora reducerade bara när någon minut återstod efter ett misslyckat byte för vår del där vi lämnade på tok för mycket ytor i mitten av planen. Målet är dock en prestation, en stenhård yttersida som Fimpen, trots bra placering, inte kunde ta.

Känslan i halvtid var ändå bra, vi kände att vi absolut hade möjlighet att vinna om vi bara fortsatte som i första; ta vara på chanserna vi får men att vi ser till att göra bytena bättre. Vi kan inte låta ett byta resultera i någonting gratis för motståndarna.
Andra halvlek fortsatte sedan i lika högt tempo som den första med ett Bollmora som spelade avslappnad och fin fotboll, mycket platsbyten och mycket teknik. Efter ca 7 minuter slog vi en felpass och en av deras killar var kvicka att se att Fimpen var ganska långt ut i målområdet och la därför snabbt en perfekt lobb över honom i målet, klart ett snyggt mål. Matchen fortgick och vi lyckades tillslut med att flytta upp laget och etsade då fast oss på deras planhalva. Vi fick en del riktigt bra målchanser och uppspel innan vi till slut lyckades utjämna. Återigen var det Skickadebutanten Ekbäck som kom drivande från egen planhalva, lade en boll på djupet till Maja som sedan skickligt serverade Erik i boxen som med en touch (vänster fot) placerade bollen säkert i målvaktens bortre hörn. Det var ett klassmål. Jag var bredvid under hela processen, det sade bara: klapp-klapp-klapp. Sen klappade alla. Snyggt.
Vill i detta skede av matchen rikta en eloge till Fimpen som var väldigt styrande hemifrån och påtalade direkt om någon kom för långt ner i banan att denna skulle kliva upp eftersom vi absolut inte hade något att förlora, att det inte skulle spela någon roll om det blev 3-1 när det redan stod 2-1. Sant. Även Ekbäck ska ha en eloge för en fantastisk inställning med mycket pepp under hela matchen, oavsett resultat. Detta är något jag upplever vi är dåliga på annars i laget.

Hur som helst 2-2 och vi får plötsligt ett psykiskt övertag. Ett övertag som dock blir kortvarigt, jag tror vi hann med ett anfall direkt efter målet men som tyvärr inte gav något resultat, istället slogs det en krossboll från eget straffområde (Bollmora) till deras vänsterytter som tog emot bollen i luften och på en touch lade den över fimpen in i nätet. Det var ett extremt snyggt mål, det var bara att ta av hatten och buga, men det gjorde ont och det gjorde ändå ondare just för att det kom så snabbt. Trots underläge för andra gången i matchen lyckades vi sätta press. Hade vi varit ett lag på Football Manager (f.d. Championship manager) hade vår taktik här hetat "All out attack". Fimpen skjutsade upp varenda kotte i försvaret och tog själv rollen som mittback och ytterbackar. Under de sista minuterna var han i mitten av Bollmoras planhalva (gilla). Vi fick våra chanser, vi skapade riktigt bra chanser, men lyckades tyvärr inte få in bollen i nätet en sista gång. Erik kom vid ett tillfälle drivande in och fick en liten spark på benet, vacklade till men reste sig i luften. Minns att jag och Petter stod vid sidan om och konstaterade att om han hade lagt sig där hade det blivit straff. Vi kommer därför att öva filmningar extra nästa träning. Ledningen har redan gjort klart med en gästfilmare, kolla in ett av hans specialnummer här.
Det sista som sen hände i matchen var att undertecknad serverade Tove med en helt osannolikt fantastiskt magisk pass, mellan två spelare och rakt in i straffområdet. Tyvärr kom målvakten ut i rätt tid och störde Tove så att hon inte riktigt fick bollen där hon ville. Inget skott, domaren blåser och matchen är över.

Summa summarum.
Vi gör återigen en riktigt stabil insats mot ett bra lag. Vi visar att vi absolut är ett lag att räkna med i toppstriden. Detta glädjer mig då det hittills har varit svårt att läsa av både vår egen och motståndarlagens nivå, men efter att ha spelat sex matcher, mot flera av de bästa i huvudstaden, vet jag att vi absolut är med på allvar.

Nästa onsdag är det så kallad konstgräs-onsdag på Bäckahagens IP. Vi minns hur det gick där sist, 2-1. Vi är grymma på konstgräs. Vi är ju tekniker, brassar, bollkänsla deluxe så jag ser optimistiskt på matchen. Våra motståndare heter Öisarna och jag misstänker väl att de har någon slags koppling till Örgryte. Ett lag som helt försvann bort för några år sedan. Ingen sörjer. Återfinns nu i division 1 södra där man ligger på en tredje plats. På tredje plats i divison 1 norra ligger Östersunds FK som nykomlingar. Högst, högst oväntat. Från Östersund kommer flera av oss i laget. Laget är Skicka BK, fotboll är vårt spel. Ni är våra fans.

#9

Giro de Bäckahagens BP etapp 5

Bara Bajare - Skicka BK 1-2

Mål: Erik och Stefan
Stämning: först lugnt, sen lite stressat, sen glädje
Så var planen: fantastisk
Fråga: ska vi ta alla våra gemensamma sparpengar och köpa en egen konstgräsplan?

Första seriematchen på konstgräs och alla var taggade. Speciellt taggade var Stefan och Frida som verkar tycka att fotboll på gräs är nästan som att komma till himmelriket.

   Uppvärmningen var loj, på gränsen till obefintlig. Folk sprang runt planen några varv, slog några bredsidor, hoppas lite längdhopp. John gled in fem minuter innan match och ställde sig och hängde vid sidlinjen. Stämningen var lugn men samtidigt jävligt peppad.

   Matchen innan drog ut på tiden och väntan var outhärdlig. Vi ville bara springa ut på planen och komma igång. Frida stod vid sidan av och såg gråtfärdig ut: ”Det är så plågsamt att vänta”, sa hon med tunn röst.     

Men så blåste domaren igång matchen och iklädda våra vita matchställ sparkade vi igång.

Inledningen var avvaktande från båda lagen. Bajarna rullade boll, lugnt och sansat och vi fick jaga ganska mycket. De breddade spelet bra redan från början och vi hade i vissa lägen svårt att ta rätt markering. Det tog en stund innan vi hittade lugnet och vårt spel men sakta men säkert började vi komma in i matchen. Vi hade flera fina lägen och det såg riktigt bra ut offensivt.

Första målet kom efter ett fint uppspel ända från backlinjen, bollen nådde Frida som tog ner den och slog en finfin passning till Erik. Han drog på ett fantastiskt skott, som hämtat från en Buster-tidning, i bortre krysset (typ). 1-0 till oss.

   Strax därpå var det halvtid. Vi diskuterade inte speciellt mycket, sa bara att det var jävligt kul att spela och att vi skulle fortsätta spela vårt spel. Vi bestämde även att vi skulle kliva på snabbare, sätta bättre press och ta bättre markering.

   Linus råkade även avslöja superhemlig information till motståndarlaget, nämligen att våra ytterbackar hade stora ytor.

När domaren hade ätit upp sin banan satte Bajarna genast hård press på våra ytterbackar, klev upp högre och skapade förvirring i vårt defensiva spel. Det var stressat och pressat och deras 1-1 mål kom efter en massiv attack mot vår backlinje. Jag tror att bollen studsade på fyra Skicka-spelare, retur på retur, innan den till slut hamnade bakom Fimpen. Ett snöpligt mål som vi borde ha kunnat rensa undan tidigare, men det kändes inte orättvist på något sätt.

   Sedan följde en period av ett ganska stressat Skicka. Lugnet infann sig tillfälligt när Emil slog världens vackraste pass till Stefan som helt iskallt petade bollen förbi målvakten. Stilrent, snyggt och kyligt. 2-1 till oss och jag tror att alla där och då kände att nu täpper vi igen bakåt. Nu jävlar ska vi vinna den här matchen. I alla fall kände Emil så som drog igång mantrat ”rätt sida”. Mycket välbehövligt för Bajarna började pressa utav bara helvete och vi fick slå ifrån oss ganska mycket. De hade en riktigt vass kille på mitten och de lyckades hela tiden ha en spelare fri. De kom fram bra på kanterna och spelade på det hela taget väldigt bra. Men vi var ändå snäppet bättre. Visst tappade vi markeringar lite väl ofta men vi krigade tillbaka bollen, sprang, slet och jobbade. Jessica fick ta många smällar men gjorde en fantastisk insats. Utser henne här och nu till matchens lirare, beslutet var enhälligt och går ej att överklaga.

   När matchen blåstes av kändes det inte som att ha vunnit en vanlig seriematch, det kändes större på något vis. Kanske för att det var konstgräs, kanske för att vi mötte bajare, kanske för att de spelade väldigt bra. Det var hur som helst en jävligt skön vinst.

Vad vi tar med oss till nästa match: bättre markering och bättre press. För detta krävs bättre snack. Ska man kliva på eller avvakta? När man väl har fattat ett beslut måste man fullfölja hela vägen. Och vi måste bli lite bättre på att hjälpa varandra.

Vi tar även med oss anfallsspelet, de fina löpningarna och passningsspelet. Vi har så fantastiskt fina intentioner, vi är ett lag som kan fotboll, ser spelet. Det går inte alltid hela vägen fram men när det gör det är det så vackert. Och framför allt tar vi med oss inställningen, det spel vi spelade de sista 5-10 minuterna var kanske inte det allra vackrastae men fan vad vi spelade med hjärtat. Och det, mina vänner, är vad som gör Skicka till världens bästa korpenmixlag. 

Tillägg: jag och Erik tog samma buss som domaren hem, en trevlig kille som även han spelar i Korpen. Han tyckte att det var två riktigt bra lag som möttes, att det smällde en hel del men att det kom från båda lagen. Sedan frågade han "leder ni serien?". Behöver jag säga mer.....?

# 3

Fira vinsten med en öl!!

Och nej, man duschar inte innan. Hardcore!!

Gira de Hökarängens BP "Etapp" 4

Etapp 4 Skicka BK - Sillstryparna 5-0 (WO)

Mål: Tove 5 (Kim 5 ass)

Strypta sillar: De flesta.

Silly season: Sillstryparna

Ja så blev det alltså. Sillstryparna dök inte upp. Vi dök inte heller upp.

Vi fick ett sms. Det blev ingen match. Vi vann. Det blev utklassning. Riktigt stor seger. Årets största seger. Petter höll nollan. Vilken match. Vad trist. Vi gillar ju att spela. Men ja ja, tre poäng och vips så ligger Skicka på andra plats!

Nu tar vi nya tag inför nästa veckas annalkande derby mot Bara Bajare DK. Matchen kommer att gå på konstgräs, något vi älskar. 

Så tills nästa vecka, och nästa veckas matchrapport kan jag bara säga en sak:

BIRA BIRA BIRA!!!