lördag 31 maj 2014

ELITETTAN SÖDER - OMGÅNG 3

SKICKA BK - RÅGSVED NOSTRA 3-5 (1-3) 

Publik: Orten
Lagledning: Jessica + Liv
Lag: Fimpen, Ivar, Tove, Paulina, Perry, Petra, Emil, Kim, Stefan, John
Mål: Stefan, Ivar, Emil
Matchens lirare: Ivar (mål och attityd)
Fråga: Nej?

Ronaldo (alltså den äkta Ronaldo, tv-spelstjockisen Luis Nasario De Lima, och inte magrutsfjant-Christian[o} ) lär en gång ha sagt "Vi förlorade för att vi inte vann". Sug på den meningen ett tag...

Vi skulle nämligen vilja applicera detta citat även på Skicka BK:s katastrofmatch mot Rågsved Nostra (eller var det Drogsved Rasta?). Ty bollen är rund, domarn är neutral, planen är symmetrisk å rättvis åt båda hållen och Skicka BK är bättre än Rågsved Nostra. Allt detta är vedertagna sanningar. Det är som att ifrågasätta Newton eller Tommy Svenssons laguttagningar 94, det gör man inte - det ska man inte behöva göra. Men på något sätt slutade alltså årets tredje match med en förlust, vår andra för säsongen, och vi kommer att ägna detta utrymme i the world-wide-web till att försöka bena ut vad det var som gick fel. 

Resultatet blev alltså 3-5 och vi kan först och främst, återigen, konstatera att vi hade publiken med oss och hade de uttryckte att det var märkligt att "de gröna inte vinner - de är ju bättre". Dessvärre hade vi inte spelet med oss. Vi hade i alla fall inte hela spelet med oss. Laget blev återigen för långt, stundtals kom vi upp i vårt spel, något som närmst kan liknas vid totalfotboll och där vi efter väggspelsbokens alla regler spelar runt våra motståndare, men den största delen av matchen var det faktiskt vi som fick jaga boll eller försöka täcka skott. 

Rågsved Nostra hade en spelidé, en idé som känns väldigt gruskorpen: långbollar ut på kanterna till någon snabb, snett in bakåt till någon med en riktig jävla bazoka + en människa framför målis = 5 mål av deras 7 skott på mål (typ). Det kan handla om att vi tycker detta sätt att spela fotboll på är så sjukt trist, och att vi inte anpassar oss, men faktum kvarstår - vi förlorade matchen. Dock så tror jag inte att vi ska anpassa oss helt efter motståndarlagens spel, vi ska självklart vara medvetna om det men jag tror att vi främst ska koncentrera oss på att hitta vårt eget spel även på match. Skicka BK:s medieavdelning kan här presentera unik insider-information från ledningsgruppen som på något sätt har läckt ut till diverse media. Bilden är alltså en så kallad screenshot från ledningena interna och kolossalt slutna facebookgrupp (OBS inte att förväxla med ledningens kolossalt slutna Imessagegrupp). 



Det tankar som uttrycks på screenshotten är bland andra att vi inte lyckas överföra det briljanta spel vi har på träningar till match, att laget är för långt, att de alternativ som finns på träning sällan dyker upp på match. Att det snarare handlar om det än rädsla/nervositet för motståndarlaget. Det spekuleras även om att det här "ta det lugnt"-mantrat har gått för långt. Jag menar, hur jävla lugnt ska vi egentligen ta det. Konversationen säger också att detta mantra kanske måste bytas ut mot ett "krymp laget"-mantra, ett mantra som kanske skulle göra att våra olika lagdelar följer med varandra runt om på planen, så att alla de alternativ som vi ger varandra på träningen även dyker upp på match. Nu finns det ju så klart skillnader då vår träningsplan är klart mindre än matchplanerna men det kan mycket väl ligga något i detta resonemang. I fall detta är svaret på vår fråga angående vad det är som inte har fungerat i år så kommer det att krävas att vi, samtliga, springer mycket mer. Och just det här med löpbandet var något som diskuterades i den bil två av ledningens personer åkte i på vägen hem från den senaste matchen där nr x uttryckte att "i fjol gav vi inte våra motståndare ens en sekund att andas. Det var bara rakt på i varje situation. Och ja fan, motståndarna blev rädda, alla lag blev nervösa". Detta citat (kan vara modifierat) är också tänkvärt, inställningen är generellt sett slappare i år. Inte konstigt om vi har tagit oss vatten över huvudet efter fjolårets säsong men i sådana fall är det dags att dra på sig våtdräkten nu och simma ur det där jävla vattnet. Nu låter det kanske som att vi inte hade något som helst att komma med, det hade vi så klart. Vi hade kunnat göra fler än fem mål på alla våra chanser men vi blev för ivriga nära mål eller helt enkelt missade uppenbara lägen som öppet mål. Det var dock inte dessa bilder som präglade vår efter-match-analys, utan just det faktum att vi inte lyckades spela som vi brukar. Men, vi har det på träningarna, kom och titta en gång och du kommer aldrig någonsin vilja titta på annan fotboll, och det kommer att komma på matcherna. Vi måste bara ge det tid. 

Serien känns för övrigt riktigt öppen i år, hittills, vilket känns både spännande och som en möjlighet för oss. 

Nu lite kort om matchen:
Det var grinigt. Det blev två utvisningar. Det pratades om (främst från Nostras sida) att vi avsiktligt gick in för att skada dem (ja för det låter ju som Skicka BK), det blev feta kapningar på fötterna, en fist i ansiktet, en lårkaka och i övrigt hög krigsnivå. Fotbollsmässigt gjorde Emil det snyggaste målet, Ivar det roligaste och Stefan det målskyttigaste. 

fredag 16 maj 2014

ELITETTAN SÖDER - OMGÅNG 2



                                   
SKICKA BK - MAJKENS 2-1
Mål: Stefan 2.
Laget: Coach Jessica, Fimpen, Erik, Tove, John, Lovisa, Emil, Petra, Clement, Amanda, Stefan, Jocke, Charlotte.
Publik: Hammarby IF P -07 och Anna Å.
Fråga: 1) Hur går kontraktsförhandlingarna? (Se nedan.) 
2) Hur länge är det möjligt att knipa, Jessica? Till sommaruppehållet?


En viss Skickabebis verkar trivas i en viss kaptensmage. Eller har hen redan ett Skickahjärta och ställde upp för att möjliggöra Fimpens deltagande i torsdagens drabbning genom att kämpa sig kvar ett tag till? Oavsett vilket, så medförde dröjsmålet att vi hade inte mindre än två nytillskott bland utespelarna - Jocke (inringd som målvakt) och Jockes andra hälft Charlotte (inringd i tjejkris).

Matchuppladdningen var uppsluppen, den nya arenan gjorde att vissa hade svårt att hitta och laget trillade in lite eftersom efter diverse strapatser genom förorten... Känslan var på det stora hela mer positiv och mindre nervös än inför premiären. Det ovanligt mjuka underlaget kommenterades av flera personer under uppvärmningen, något som kom att ha betydelse vid matchens första mål.

Det såg tryggt ut till en början. Vi hade övertag i bollinnehav (59% mot Majkens 41% i första halvlek) men hade svårt att hitta de solklara målchanserna. De farligaste bestod av en hård diagonalboll genom straffområdet som Amanda (överraskande snabbt åter efter skada tack vare disciplinerad rehab) sånär kunde få en tå på vid bortre stolpen och Lovisas inspel från kortlinjen längs marken som nästan fumlades in av deras målvakt.

Majkens hade inte mycket. Trots att de är ett spelskickligt lag när de håller bollen på gräset så fokuserade de på långa bollar, från målvakt till forward, oftast helt utan andravåg. Vår backlinje var mycket stabil och kunde styra undan det mesta med bra positionsspel och resoluta ingripanden. Särskilda eloger till Erik på ny position (såg ut som om han aldrig gjort annat än legat i rygg på forward) och Charlotte (1. lättnaden! när hon inför match säger att hon helst spelar back, och 2. gör det med sånt fighterhjärta att man kunde tro att hon varit Skicka trogen sedan knattespel).

MEN! (Så klart...) En av tjongbollarna från målvakten fick en oväntat uppbromsande studs i det mjuka underlaget och när det, vid det enda tillfället i matchen, uppstod en viss obeslutsamhet mellan backlinje och målvakt kunde Majkare få en fot emellan och... halvlobba(?) in bollen. 0-1.

I halvtid dryftades att vi skulle försöka komma till fler avslut utifrån och att vi varit lite tidiga med att slå den långa bollen. Som egen reflektion vill jag tillägga att det senare väl får antas bero på, återigen, för stora avstånd mellan lagdelarna. (Vi körde naturligtvis mantrat "ingen stress" också, men that goes without saying hädanefter, va?)

Andra halvlek såg till en början ganska mycket ut som den första, men spelet blev med tiden allt mer böljande. Majkens blev giftigare i sina uppstickare (när bollen låg på marken) och de hade bl.a. en stolpträff. Vi kom dock också till allt farligare lägen och den växande oron i motståndarlaget kunde tydligt höras i snacket. Till slut gav det också utdelning när Stefan kunde trycka in en volley bakom utrusande målvakt efter lite flipperspel. Välförtjänt kvittering.

Inte många minuter senare fick vi en hörna från höger där Stefan mötte och fick den korta bollen. Han utmanade sig därifrån upp emot straffområdeslinjen och avlossade där en rapp och stenhård tåpaj, rätt upp i närmsta kryddhylla. 2-1 med 6 minuter kvar.

Matchen avslutades med ett fortsatt böljande spel när Majkens jagade kvittering. Det var dock vi som var närmast ytterligare mål i våra kontringar då Majkens var de som drabbades hårdast av slutstressen medan vårt försvar säkert och beslutsamt kunde avstyra.

Hela henskapet går från matchen med väl godkänt och det var egentligen aldrig något snack om att vi var det bättre laget, dock var det med en väldig lättnad som slutsignalen ljöd. Inte minst eftersom vi nu fick ett kvitto på att vi även denna säsong ska vara med och fightas i toppen, något som inte var helt givet efter den lite darriga premiären.

Säkra källor säger oss för övrigt att det efter matchen påbörjats förhandlingar mellan Skickaledningen och Charlotte (fn free agent), ev ska ett färdigt kontraktsförslag redan ha lämnats. Spännande tider, nu är det med tillförsikt en blickar mot fortsättningen av säsongen!

Forza Skicka!
/#12

tisdag 13 maj 2014

ELITETTAN SÖDER - OMGÅNG 1

BARA BAJARE DK - SKICKA BK 2-0 (0-0)

Publik: Människan i Jessicas mage + Kristine + ett gäng förortskids som klängde på kravallstaketet hela matchen. (Ps. de hejade på oss eftersom det hördes ett tydligt "neeeeeeiiijjjj" i enad kör fjärde gången Stefan sköt över under matchens första två minuter). 
Atmosfären: Förväntansfullt, spänt, laddat. Det var mörkt och luften var nästan höst-krispig.
Matchens lirare: Fimpen 
Anmärkningsvärt: Domaren själv agerade fjärdedomare när han högt och tydligt meddelade "Nu är ordinarie tid slut. 30 sekund övertid återstår". Vi gav honom cred efter matchen, för hans agerande, varpå han svarade med klassiska "jag har ju sett hur det där fungerar, på TV:n!".  
Laget: Jessica (coach), Fimpen, Ivar, Clement, Tove, Perry, Maja, Lovisa, Kim/Emil, Stefan/Petter

Då var äntligen årets fotbollssäsong officiellt invigd!

Premiärmatchen i 2014 års Mix Elit Söder spelades mot ärkerivalerna i Bara Bajare DK förra onsdagen. Vår pressavdelning beklagar att matchrapporten har dröjt men hänvisar till att sidan har legat nere ett tag efter ett hackerattack från missnöjda supportrar efter förlusten. Tydligen har it-ansvarig inte jobbat tillräckligt på den fronten. 

Trots seriens nya fräscha namn (absolut helt rätt namn när vi ändå snackar fotboll av denna kaliber) och trots vår smått overkliga höstsäsong 2013 så lyckades vi denna gång inte råda bot på Bara Bajare DK.
Vi har aldrig tidigare förlorat mot dem (två vinster, en oavgjord) men samtliga matcher har verkligen varit extremt jämna. Tidigare är det alltid vi som haft marginalerna med oss, dena gång var det tvärtom, kanske var det rättvist? Kanske var det ett inlägg från ödet som ett försök att göra mixvärlden lite mer jämn. Vem vet.

I den första halvleken var det vi som hade de vassaste målchanserna. Två stycken var riktigt bra och med lite tur hade haft med oss en ledning i halvtid, om deras försvarare bara inte hade stoppat bollen just på mållinjen. Det ville sig helt enkelt inte. Förutom ett mycket kompakt och bra läsande hemmaförsvar så storspelade även deras målis. Framåt hade de inte jättemycket att komma med i första förutom några av deras trademärkta långskott.

Vi klev in i andra halvlek med optimism och gott självförtroende, i snacket i halvtid sade vi att vi skulle lugna ner spelet ytterligare, krympa laget samt fortsätta klippa deras anfall tidigt. Det visade sig svårt. Vi blev ganska tidigt tillbakapressade och i samband med en hörna, och ett mycket fint inspel från kanten, lyckades motståndarna nicka 1-0. Jag skulle säga att målet kom pga två faktorer: ett - markeringsmiss av #9 (jag slutade följa honom eftersom jag var övertygad om att bollen skulle gå ut - EPIC FAIL) och två - en individuellt skicklig prestation från han som pricknickade in bollen från minimal vinkel nästan i höjd med mållinjen (till höger om målet). 
Målet tog tufft på vårt psyke och vi fick allt svårare att arbeta oss in i matchen. I samband med att vår stress ökade så stängde de ihop sig mer och mer. Inte långt efter 1-0-målet kliver en av våra försvarare (ingen nämnd - ingen klämd...) in hårt mot motståndare i eget straffområde (förresten, se highlightsen på youtube så ser ni vem det var) och vi har otur att få en straff emot oss. Egentligen var det inget att snacka om, de flesta var nog överens om att det var straff, men det kändes så klart snöpligt ändå. Dock helt rätt av vårt försvar att kliva in så distinkt och hårt i det farliga läge som ändå rådde, nästa gång blir det inte straff. Eller så blir det straff igen beroende på vad det där ödet har i sitt berömda sköte.

Slutskeendet av matchen bjöd på hawaifotboll, säkerligen ganska underhållande för publiken, men desto mer frustrerande för oss eftersom vi egentligen inte kom framåt. Vi kom liksom inte närmre än en meter utanför boxen, och när vi väl fick skottläge så sköt vi över. Över så in i helvete. Det finns inte mycket mer att säga om denna match. Bara Bajare var effektiva gjorde det svårt för oss, riktigt svårt. Kanske hade matchbilden sett annorlunda ut om vi hade lyckats hålla ihop laget mer kompakt. Vi hade problem med att lagdelarna var för långt ifrån varandra. På det hela taget så tycker jag ändå inte att det finns något att vara orolig över. Vi var definitivt med i matchen och vi hade en del riktigt bra sekvenser. Det kommer att ge med sig. 

Nästa match är nu torsdag, "hemma" mot Majkens. Kom och kika vett ja!
/ #9