lördag 31 december 2016

Årskrönika 2016

Från division 5 till bäst i Stockholm

Årets nyårskrönika handlar förstås om att vinna.

Vad annars skulle vara rimligt att skriva om med tanke på årets säsong och dess guldkantade händelser? Egentligen handlar det inte så mycket om att vinna en match någon gång då och då, eller ens vinna flera matcher i rad, eller för den delen vinna en hel serie. 

Det handlar om att vinna allt.









Det handlar om att gå från botten till toppen. 
Det handlar om att ena stunden krypa på Stockholms allra sämsta grusplaner till att andra stunden spela tiki-taka-fotboll på stadens dyraste å finaste konstgräs. 
Det handlar om resan som började som nykomlingar i den lägsta divisionen till segrare i den högsta. 
Det handlar om en historia som fortfarande skrivs. 
Med viss modifikation skulle det kunnat handla om Zinedine Zidande eller Zlatan Ibrahimovic. 
Men, det finns storheter och det finns det storheter. 

Det handlar så klart om Skicka BK.



När Skicka BK startades fanns det aldrig någon tanke om att bli bäst. I alla fall ingen tanke som var uttalad. Vad alla samlades kring var möjligheten att kunna spela fotboll. Att överhuvudtaget kunna spela igen. Trots att vi aldrig hade några planer på att bli bäst fanns det ett annat mål som var ledande och som har kommit att driva laget framåt: att spela så bra fotboll som möjligt. För trots att vi inte hade några planer på att bli bäst så är alla (i alla fall merparten, säg 90 % av laget) spelare som har spelat på relativt hög nivå* och som någon gång tänkt tanken på att bli fotbollsproffs. Har en någon gång tänkt tanken på att bli fotbollsproffs så gillar en fotboll. Gillar en fotboll vill en spela bra fotboll. 

* Vi får här bortse ifrån att Jämtland var i en fotbollsbubbla för sig själv i förhållande till resten av Sverige. Att spelat i JH-laget (Jämtland-Härjedalens distriktslag) är riktigt bra. Att JH-laget sedan blev utklassade av andra regionslag behöver vi inte kommentera. 

Vad är då ”bra fotboll?” De första åren i korpen blev ”bra fotboll” för mig att spela seriöst. Att ändå ha en del ramar, en del regler och försöka få det så matchlikt som möjligt hela tiden. Detta var svårt med tanke på att planerna ibland saknade linjer, domare, lag saknade spelare eller att vi kanske var fem personer på en träning. Men det krävs inte så mycket för att det ska bli kul med fotboll heller. Det är förmodligen därför det är världens roligaste sport. Det räcker ofta med en boll. Med lite tur kan det delas upp två lag och med ytterligare lite tur finns det också en plan med mål att spela på. 

Det var lite runt det här vi samlades - vi ville spela bra fotboll. Sen är ju så klart kanske den viktigaste anledningen till att vi startade laget att vi är vänner. Vänner med gemensamma intressen. Det är för övrigt något som följt fotbollsspelandet parallellt genom de sex år som vi hittills har gjort: att vi umgås runt fotbollen hela tiden. Idag skulle jag säga att Skicka BK finns utan fotbollen. Så starka band har utvecklats. 

Innebörden av ”bra fotboll” förändrades mer och mer för varje säsong. Ju mer vi klättrade i seriesystemet, ju bättre förutsättningar blev det. De fyra senaste säsongerna har vi spelat i högsta divisionen på konstgräs mot lag som till största del är väldigt bra. I takt med att omständigheterna runt spelandet blivit bättre har vi kunnat mer och mer bara fokusera på att spela fotboll. Förutom att spela matcher har vi haft Skickoffs, där vi hyrt konferenslokaler för att köra taktikgenomgång, vi har haft träningar, gemensamma frukostar och oändligt med fester och flera Champions League-träffar (ofta på Diset). Vi har även köpt västar, koner, överdragströjor samt en svindyr boll. Vi har grundligt analyserat DN:s stora reportage om taktiker på 7-fotboll, vi har haft kontinuerlig kontakt med fotbollsprofessor (Skickaguru) A. Holmström och ledningens interna sms-grupp har flera gånger varit en potentiell källa till utbrändhet. Vid en period, när vi körde träningar som mest regelbundet och när ledningen hetsade på spelarna allra mest, började vi prestera sämre. Det var en lärdom. Med hets/tvång kommer stress och osköna krav. När vi väl släppte på det, när vi faktiskt slutade med träningar helt och hållet, ja sedan dess har vi mer eller mindre gått obesegrade. Det är nästa 1.5 år sedan. Alltså vi ska så klart inte sluta träna. Det är ju askul. Men det säger ändå något om processen. Vi har hittat hem. Vi har hittat varandra, hittat det vi vill göra och hittat en ambitionsnivå vi kan samlas kring.  

Skicka BK har egentligen alltid spelat ganska fin fotboll. Vi har alltid varit experter på snygga anfall och fina variationer av uppspel. Vi har ofta spelat ut lag som vi sedan tappat poäng mot för att vi inte lyckats göra mål efter den sista passningen. När vi väl började göra mål var en stor anledning Stefan Lundqvist, som vann skytteligan i flera år (förtuom det året Erik vann på 3 - ja ni har hört det förr). Därför var rädslan stor inför säsongen 2016. Vem skulle nu göra mål? Vem skulle kliva fram? Nu när året snart är slut och säsongen är summerad visade det sig att det inte var någon särskild som klev fram. Alla klev fram. Nu vann ju iofs vår nye Stephan årets skytteliga men jag tror aldrig att vi har haft en sån spridning på målskyttet som vi hade i år. I år var det 12 (!) olika spelare som gjorde mål och 13 (!) olika spelare som gjorde assist. Vi har ett brett lag. Bredden är en annan förklaring till varför Skicka BK den lagmaskin vi har blivit. Nog för att det från och till har varit svårt att få ihop antingen killar eller tjejer till vissa matcher. Det finns ändå en bredd av bra personer. Personer som oftast har spelat med Skicka tidigare och som är trygga med oss. Tryggheten är en annan framgångsfaktor. Jag tror att vi trivs med varandra. 

Nu är det snart ett nytt år och vi står inför nya utmaningar. Några av de utmaningar som ledningen i dagsläget kan presentera är att det planeras ett träningsläger på försäsongen på ort x (!!!). Det planeras även att köpas in nytt matchställ (!) och det planeras självklart för festligheter, både här och där (!!!!!!!). 

I en tid, och en värld, där individualismen växer hejdlöst och där medmänsklighet och solidaritet alltmer verkar bli ett minne blott står Skicka BK kvar som en stabiliserande faktor. I Skicka hämtar vi och ger vi energi. I Skicka har vi varandra och i Skicka finns det jävligt vettiga människor. Vi ska inte få storhetsvansinne nu men jag är så stolt över den gemenskap som finns i gruppen. Låt den leva vidare och utvecklas under 2017. Låt oss även vinna cupen för tredje året i rad och ta hem seriespelet ytterligare en gång. Vi ska visa att det här inte var en engångshändelse. 

Tack för ett av de bästa Skickaåren hittills. 
SKICKA 4-EVER!
//Kim & Ledningen