Giro de Bäckahagens BP etapp 5

Bara Bajare - Skicka BK 1-2

Mål: Erik och Stefan
Stämning: först lugnt, sen lite stressat, sen glädje
Så var planen: fantastisk
Fråga: ska vi ta alla våra gemensamma sparpengar och köpa en egen konstgräsplan?

Första seriematchen på konstgräs och alla var taggade. Speciellt taggade var Stefan och Frida som verkar tycka att fotboll på gräs är nästan som att komma till himmelriket.

   Uppvärmningen var loj, på gränsen till obefintlig. Folk sprang runt planen några varv, slog några bredsidor, hoppas lite längdhopp. John gled in fem minuter innan match och ställde sig och hängde vid sidlinjen. Stämningen var lugn men samtidigt jävligt peppad.

   Matchen innan drog ut på tiden och väntan var outhärdlig. Vi ville bara springa ut på planen och komma igång. Frida stod vid sidan av och såg gråtfärdig ut: ”Det är så plågsamt att vänta”, sa hon med tunn röst.     

Men så blåste domaren igång matchen och iklädda våra vita matchställ sparkade vi igång.

Inledningen var avvaktande från båda lagen. Bajarna rullade boll, lugnt och sansat och vi fick jaga ganska mycket. De breddade spelet bra redan från början och vi hade i vissa lägen svårt att ta rätt markering. Det tog en stund innan vi hittade lugnet och vårt spel men sakta men säkert började vi komma in i matchen. Vi hade flera fina lägen och det såg riktigt bra ut offensivt.

Första målet kom efter ett fint uppspel ända från backlinjen, bollen nådde Frida som tog ner den och slog en finfin passning till Erik. Han drog på ett fantastiskt skott, som hämtat från en Buster-tidning, i bortre krysset (typ). 1-0 till oss.

   Strax därpå var det halvtid. Vi diskuterade inte speciellt mycket, sa bara att det var jävligt kul att spela och att vi skulle fortsätta spela vårt spel. Vi bestämde även att vi skulle kliva på snabbare, sätta bättre press och ta bättre markering.

   Linus råkade även avslöja superhemlig information till motståndarlaget, nämligen att våra ytterbackar hade stora ytor.

När domaren hade ätit upp sin banan satte Bajarna genast hård press på våra ytterbackar, klev upp högre och skapade förvirring i vårt defensiva spel. Det var stressat och pressat och deras 1-1 mål kom efter en massiv attack mot vår backlinje. Jag tror att bollen studsade på fyra Skicka-spelare, retur på retur, innan den till slut hamnade bakom Fimpen. Ett snöpligt mål som vi borde ha kunnat rensa undan tidigare, men det kändes inte orättvist på något sätt.

   Sedan följde en period av ett ganska stressat Skicka. Lugnet infann sig tillfälligt när Emil slog världens vackraste pass till Stefan som helt iskallt petade bollen förbi målvakten. Stilrent, snyggt och kyligt. 2-1 till oss och jag tror att alla där och då kände att nu täpper vi igen bakåt. Nu jävlar ska vi vinna den här matchen. I alla fall kände Emil så som drog igång mantrat ”rätt sida”. Mycket välbehövligt för Bajarna började pressa utav bara helvete och vi fick slå ifrån oss ganska mycket. De hade en riktigt vass kille på mitten och de lyckades hela tiden ha en spelare fri. De kom fram bra på kanterna och spelade på det hela taget väldigt bra. Men vi var ändå snäppet bättre. Visst tappade vi markeringar lite väl ofta men vi krigade tillbaka bollen, sprang, slet och jobbade. Jessica fick ta många smällar men gjorde en fantastisk insats. Utser henne här och nu till matchens lirare, beslutet var enhälligt och går ej att överklaga.

   När matchen blåstes av kändes det inte som att ha vunnit en vanlig seriematch, det kändes större på något vis. Kanske för att det var konstgräs, kanske för att vi mötte bajare, kanske för att de spelade väldigt bra. Det var hur som helst en jävligt skön vinst.

Vad vi tar med oss till nästa match: bättre markering och bättre press. För detta krävs bättre snack. Ska man kliva på eller avvakta? När man väl har fattat ett beslut måste man fullfölja hela vägen. Och vi måste bli lite bättre på att hjälpa varandra.

Vi tar även med oss anfallsspelet, de fina löpningarna och passningsspelet. Vi har så fantastiskt fina intentioner, vi är ett lag som kan fotboll, ser spelet. Det går inte alltid hela vägen fram men när det gör det är det så vackert. Och framför allt tar vi med oss inställningen, det spel vi spelade de sista 5-10 minuterna var kanske inte det allra vackrastae men fan vad vi spelade med hjärtat. Och det, mina vänner, är vad som gör Skicka till världens bästa korpenmixlag. 

Tillägg: jag och Erik tog samma buss som domaren hem, en trevlig kille som även han spelar i Korpen. Han tyckte att det var två riktigt bra lag som möttes, att det smällde en hel del men att det kom från båda lagen. Sedan frågade han "leder ni serien?". Behöver jag säga mer.....?

# 3