Tour de gröna linjen med omnejd, etapp 7 och 8

Tour de gröna linjen med omnejd - Etapp 7 + 8

FC Kongo - Skicka BK 1-6 (ointressant)

Mål: Petter 2, Stefan 2, Emil, Kim

Lag: Stefan, Petter, Maja, Jessica, Perry, Emil, Fimpen, Kim, Amanda, Petra, Lovisa, Ivar

Ledarstab: -

Publik: Förmodligen Anna

Fråga: Det finns ingen fråga. Detta var en uppvisning.

Stockholm IAC - Skicka BK 2-1 (0-1)

Mål: Emil

Lag: Stefan, Petter, John, Maja, Jessica, Perry, Emil, Fimpen, Kim, Amanda, Petra, Lovisa, Ivar

Ledarstab: -

Publik: Förmodligen Anna

Fråga: Where does all the anger come from?

Dubbelmöte på agendan, planerat och budgeterat för dubbelvinst. Så blev det alltså inte.

Mycket positivt finns dock att hämta från denna varma septemberkväll. Bland annat så gjorde, den numera i Skickakretsar legendariske, Ivar comeback efter några säsonger i Japanese Supermixleague (förmodligen var han där för pengarna, men vi vet inte). Hur som helst är det extremt kul att ha dig tillbaka. Om Jessica är Yang, eller Ying, är du Yang, eller Ying. Det andra

positiva var att en Petra gjorde debut i vår gröna tröja. En debut som heter duga deluxe. Ledningen erbjöd henne kontrakt omgående och hon kommer nu till träningarna i en Lamborghini. Som alla andra i laget. Ytterligare ett positivt inslag var Brevbärar Cronlund som för första gången i matchsituation ställde sig på en grusplan för SBK. Ledningen har alltid haft en bra känsla inför honom som utespelare och vi fick denna match alla våra misstankar bekräftade. Petter gjorde nämligen matchens första mål efter ett helt osannolikt snyggt fantastiskt drömmål. Amanda, eller Maja, kom med fart, hittade Kim med ryggen vänd i straffområdet som på en touch skickade bollen hemåt där Petter, i linje med straffområdesgränsen kom älgandes med vänsterdojan. En träff, med fel fot, rakt upp i det vänstra krysset. Hej Korpen! Hej Petter!

Ja som ni hör så hängde inte nykomlingarna FC Kongo alls med denna gång, och skönt var väl det efter de två tidigare etappers kollapser, visserligen mot två av seriens GIGANTER, men ändå. Kongo var steget efter hela tiden, vi kan lika gärna vara ärliga. De försökte då istället rycka oss i tröjorna eller stoppa oss med att ställa sig i vägen. Det gick ju inte gärna. Vi spelade på det hela mycket bra och genomförde matchen enligt Emils matchplan, hoppas vi. 

Den andra matchen var vi, fullt förståeligt, aningen trötta i benen efter showen mot Kongo. Dock infann sig ett mycket bra humör i truppen och vi var överens om att gå ut och fortsätta med samma lättsamma, lekfulla, inställning som vi hade i matchen innan. Det visade sig vara lättare sagt en gjort då vi fick väldigt svårt att rulla boll mot IAC. Matchen vägde fram och tillbaka, utan att något lag egentligen hade några riktigt farliga målchanser. Precis innan halvtidsvilan precisionssköt Emil dock, som bara han kan, in 0-1 bakom motståndarlagets energiknippe till målvakt. 

  Halvtidsvilan kanske gjorde att vi blev ännu tyngre i benen. Vi tappade fokus helt och hängde inte med. IAC fick in två mål, varav båda egentligen var helt onödiga. Det första var en kommunikationsmiss mellan mittfältare och målvakt som oturligt studsade över den sistnämnde i målet. Det gjorde att det blev kaos, sura miner och höga röster. Det andra målet kom på en straff efter att Ivar helt brutalt hade sågat ner en av deras killar i utkanten av straffområdet. Närå, det var inte alls så fult. Meningarna går isär om det var straff eller inte men vad vi kan slå fast är att vi kunde ha gett fan i att placera bollen i vårt eget straffområde när vi var så pass trötta! IAC:s stjärna, han med en ganska otrevlig spelstil, placerade säkert in segermålet, något som självklart gjorde oss om möjligt ännu mer stressade och irriterade. 

Hemresan var ett enda stort åskmoln. 

Hejdå.

#9 (ibland 7, några få gånger 4)