Lag: Jessica, Clement, Kim, Palle, Kalle, Emil, Petra, Axel, Fimpen, Stephan samt den med bravur debuterande Linda.
Mål: Stephan (Emil), självmål (räknas ass då?? Stephan isf).
Publik: Nä. Malin, kom tillbaka!
Fråga: Ämen vad fan?
Majkens, mix söder elits ojämnaste lag, stod för motståndet och som vanligt visste vi inte vilken version av dem som vi skulle möta. En bra, skulle det visa sig. Stundtals var det en underhållande tillställning, med två lag som spelade fin fotboll, något vi fortsatte med matchen igenom (nästan).
I första halvlek hade Majkens inte mycket, förutom under den nervkittlande sekvensen där vi hade ett skott i insidan av stolpen, varpå Majkens gjorde en av sina patenterade spelvändningar och satte en klocka i stolpen på andra sidan. Skicka å andra sidan, attackerade med många fina kombinationer och många spelare inblandade i anfallen. Majkens försvarade sig lågt och vi kunde ofta komma nära straffområdet och målet, men i det avgörande läget hade vi förtvivlat svårt att trycka in den. Målramen träffades fler gånger än den ovan nämnda. Ett förlösande 1-0 kom dock efter ett resolut avslut från Stephan, ett lågt skott från straffområdslinjen till höger om målvakten (kanske efter en hörna? Ingen vet).
I andra såg matchen till en början ut som den gjort tidigare, och även om det var flax när vi gjorde 2-0 kändes det rättvist. Sen kom scenförändringen. Majkens föll in i sin andra typ av anfallsspel, det halvroliga lastalångabollarpåforward, ofta hela vägen från målvakten. Det gav uppenbarligen resultat, de reducerade och vi blev stressade. Fram till nu hade vårt defensiva spel känts bergfast, men när de nu flåsade i nacken började vi spela skakigt på ett sätt som lyckligtvis varit ovanligt den här säsongen.
När det så kändes som att vi ändå skulle klara av att hålla undan, kommer den där långbollen (vad trodde du?), som nästan kändes för lång och förlorad, och Mr Majkens (kaptenen ni vet) trotsar fysikens lagar (jag tänker mig hur han själv upplever detta i slow motion med Indiana Jones-temat spelandes i huvudet) hinner upp den och med matchens näst sista spark slår den förbi en utrusande Fimp. Ämen vad fan?
Snöpligt och trist såklart. Vi gjorde en av säsongens bästa matcher men tappar den i 95:e. MEN, när säsongen ska summeras tror jag ändå att Skickas "marginaler med/mot oss-konto" kommer landa på plus. Och vi är fortfarande obesegrade!
Avslutningsvis naturligtvis också en STOR eloge till Linda som kliver in och gör en mycket bra insats i korttidslånet. Förhandlingar mellan ledning och Lindas agent om en permanent övergång påbörjades i och samma sekund som slutsignalen.
Nästa vecka väntar säsongsavlutning mot vårstarka Resursteamet. Förlust är inte ett alternativ och vi KAN ju inte avsluta med två oavgjorda?! Nä, vet du vad.
Forza Skicka, siktet inställt på 500 dagar utan förlust!
/#12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar