onsdag 3 oktober 2018

Gammal är äldst och tryggast är lugnast


OMGÅNG 10 SKICKA BK - KULTURELITENS FF 3-1
OMGÅNG 11 SKICKA BK - FELIFORMIA BK 4-1

I en tid då skogar brinner, isar smälter och inget väder är sig likt. I en tid då politikerna har tappat sina kompasser och försöker lägga ett omöjligt pussel och i en tid när Ola Toivonen (äntligen) bestämmer sig för att sluta i landslaget så är det inte helt konstigt att man frågar sig själv om man fortfarande står med båda fötterna på jorden. 

I osäkra tider likt denna är det viktigt att det finns forum eller ett ställe dit man kan vända sig för att söka trygghet. Vissa vänder sig till kyrkan. Andra vänder sig till spritflaskan. Vissa vänder sig inåt, andra vänder sig utåt. Vissa kombinerar alla dessa hej vilt. Alla går i terapi och alla äter antidepp. 
Vi vänder oss till Skicka BK. 

Eftersom jag fastnade och la mycket tid på den pretentiösa och ambitiösa inledningen ovan så tappade jag nästan bort hur jag hade tänkt att koppla det till vårt älskade Skicka. Nu är jag inte säker men jag tror att jag ville likställa omvärldens katastrof och instabilitet med att Skicka stundtals under kvällens match endast spelade med fem utespelare, detta på grund av att Petra behövde ge fina Astrid näring och kärlek eftersom Astrid uppenbarligen var missnöjd med den katastrofala inledningen vi gjorde. I en sådan, tillsynes mycket pressad situation när lagkaptenen inte är på planen när matchen ska starta, kan ett lag välja att bli stressade och känna att alla måste springa lite mer, hoppa lite högre och försöka lite mer - vilket förmodligen skulle få totalt motsatt effekt ELLER så kan ett lag, som har varit med ett tag luta sig tillbaka i förarsätet, sätta på farthållaren och ratta in Radio Vinyl #skickabkstyle. 

Vi flyttade ner vår toppforward till innermitt och körde således med två backar och tre mittfältare. 

Vilka behöver en forward om man är Skicka BK? 

Vilka blir rädda om man släpper in 0-1 efter någon minut när man är en person mindre? 
Inte Skicka BK. 

Vilka är så trygga i deras gemensamma lagpersonlighet och i deras spel att de vet om: 
att de för eller senare kommer att spela ut sina motståndare
att dom för eller senare kommer att göra mål (klassmål)
att dom kommer att vinna? 

Precis, du svarade rätt, det är just Skicka BK. 
Alltså: när det för en utomstående kan se jävligt svajigt ut, när publik till kvällens match ser vår lagkapten sitta i full matchmundering med en i princip nyfödd bebis ammandes en halv meter bredvid planen, och när journalisterna på plats ser Ivar bli brutalt nervräkt och motståndarna därefter göra mål så kan det se jävligt skakigt ut. 

Men det var det inte.
Långt där inne i Skicka BK-själen finns en trygghet som är byggd på år och år av livserfarenheter och visdom från alla de utmaningar som vi som individer och grupp ställs inför inom Korpen. Vi vet att vi kan. Även fast vi ibland har svårt att få ihop lag 3 tjejer och 3 killar, trots att vi är nästan 20 personer av vardera kön i gruppen, så lyckas vi allt som oftast med att baka ihop något riktigt jävla bra. 

Det är så klart inte alltid det går så här galant. Det händer att det skriks. Det händer att vi blir ägda. Det händer att vi lackar ur, får ångest. Folk skadar sig. Folk beter sig märkligt. Men allt som oftast är det bara fint.

Personligen är det ett av mitt livs bästa regelbundenheter. Att få träffa alla fantastiska människor i vårt lag med jämna mellanrum och skämta, höstfrysa & höstmysa, hänga, spela fotboll, och ganska ofta vinna. Vi har snart spelat i 10 (TIO!!!) säsonger. Det är fan helt otroligt. Fler skall det bli. Fler vinster. Fler förluster. Fler lagfester, fler kvasilitterära referat och fler lagbäbisar. Allt ska det bli mer av.



Med tre matcher kvar av 2018 års säsong ligger vi för tillfället på en 3:e plats med en match mindre spelad än 2:an. Framtiden ser alltid ljus ut för oss även fast vi går mot mörkare tider! 

Vi ses nästa onsdag igen!
// #9


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar