Tour de Kärrtorps IP. Etapp 4

Etapp 4

Skicka BK-Limstift IK 2-2

Mål: Tove, Anna

Publiksiffra: 0. Och tur var väl det.

Fråga: Vad hände?

Ljusglimt: inlånade Hanna

Så var det dags för vår allra första hemmamatch. Stämningen i omklädningsrummet var på topp, skorna var nyputsade och till och med Linus hade tvättat sitt matchställ.

Uppvärmningen kändes bra, planen var nykritad och den här gången var kritmannen inte full när han gjorde det så planen var faktiskt korrekt ritad. Vi hade självförtroende och låg på en andra plats i tabellen. Limstift låg sist. Det var upplagt för succé.

Matchen började oerhört fantastiskt bra. Vi spelade ut limstiften totalt, klapp-klapp-klapp lät det och väggspelet, passningarna, genomskärningarna, löpningarna satt där de skulle. Vi spelade vårt spel, var snabbare och bättre. Undertecknad blev fint framspelad av Fimpen och slog in bollen i öppen bur. 1-0.

Vad hände sen?

Total okoncentration. Ganska direkt efter vårt mål vann ett limstift bollen på högerkanten, tog sig förbi och slängde iväg en långboll som hamnade framför fötterna på en snabb limstiftkille. Undertecknad stod och tänkte på svälten i Afrika och tappade markeringen helt. Skäms. Killen slog till med ett hårt skott i bortre burgaveln och Petter var chanslös. Snyggt mål, fula misstag från Skickas håll.

Vi tappade modet en aning och föll in i deras långsamma tempo. Vi spelade inte vårt eget spel, slutade rulla boll och var inte tillräckligt aggressiva. Istället stod vi för långt ifrån, var för svaga och allt självförtroende rann av oss.

Det bör tilläggas att det är svårt att spela mot ett lag som Limstift – de hade alltid 4 backar och försökte egentligen inte spela fotboll. De backade hem och slog långbollar. Men de gjorde det bra.

I halvlek peppade vi igång varandra och sa ”det här ska vi ta” och klev in på planen med nya krafter. Dock syntes ingen förbättring. Fortfarande lojt och lamt. Vi fick en straff efter en brutal tackling och Anna klev fram. En ödesmättad tystnad la sig över Kärrtorps IP, det var VM-94-stämning när Anna la upp bollen på straffpunkten. Stabilt satte Anna bollen till vänster om målvakten. 2-1.

Vad hände sen?

Total okoncentration. Ganska direkt efter vårt mål sjabblade vi till det igen och samma kille (om jag inte missminner mig) fick tag i bollen och gjorde ett nästan identiskt mål. Åter igen var Petter chanslös och om han var lite mer temperamentsfull skulle han ha skällt ut sina lagkamrater efter det målet. Misstag från alla håll. Vi tappade markeringar, klev inte på, var för långsamma och ja, inte bra helt enkelt.

Sedan följde en period av massiv Skicka-attack. Vi kämpade och slet och pressade utav bara helvete. Stefan var som vanligt vass, Fimpen hade läge, Kim slet sig fri, Hanna slängde sig men – bollen gick inte in. Vi fick tre hörnor på rad och trots vår intensiva hörnträning fick vi inte in bolljäveln. När domaren blåste av matchen kom tårarna. Frustrationen över att förlora mot ett sämre lag går inte att beskriva.

Allmän uppmaning till alla skickaiter: skäms en stund och samla sen ihop er till nästa match. Vi är Skicka! Vi är bäst! Vi ska vinna såna här matcher, det finns inga andra alternativ. Nu blickar vi framåt, borstar av oss dammet, reser oss ur askan och vinner resten av våra matcher!