Tour de Kärrtorps IP Etapp 8

Etapp 7 Skicka BK - One Dream 1-1 (0-0)

Mål: Stefan

Publik: Anna och Christina Sundien

Fråga 1: Värt att filma i varje närkamp när man får skrubbsår så fort man vidrör gruset, och när det dessutom är Korpen division två mix på Kärrtorps IP? Det är ju inte CL-semi på Camp Nou liksom.

Fråga 2: Orka filma i varje närkamp?

Jag börjar dagens matchrefererande med att utnämna matchens tre viktigaste kuggar i Skickas, för dagen, i princip perfekt fungerade maskineri: Erica, Jessica och Maja. Vilka insatser. Vilka brytningar. Vilken vilja. Jessica fick gång efter gång ta hand om motståndarlagets skådespelartalanger, ta ner dem på jorden, samtidigt som hon fick ta emot smäll efter smäll. Jessica snackar inte eller drar en fuling tillbaka, hon smäller tillbaka regelrätt med kropp, tar bollen och bevisar då att hon inte behöver några fula knep för att spela boll. Erica var brytningssäker som Paulo Maldini i VM94 på sin kant och hade några riktigt fina inspel i straffområdet. Maja hade fri roll på mittfältet hela matchen vilket hon förvaltande genom att äga det totalt. Hade dessutom möjlighet att avgöra matchen på en retur av ett stolpskott ifrån Emil men tyvärr segnade bollen någon cm ovanför ribban. Värt att notera är att alla tre spelade hela matchen eftersom även Anna var tvungen att lämna återbud på grund av akut ögonskada. Hon hälsar dock Skicka-staben att allt är okej och att hon tillfrisknar snabbt hemma i sitt mörkerrum. Bildbevis:

       (Notera vänster pupill)

Andra (alla) Skickaiter att uppmärksamma: Linus - spelade med 45 graders feber. John - Pappa BK. Ivar - Elite (1337). Stefan - Målet! Fimpen - För snacket du tog med skådespelaren. Petter - sjukt stabil. Emil - Du stred!

(Ska inte bli sentimental ännu. Kanske i slutet av säsongen).

Idag gjorde vi något som vi inte brukar göra. I mitt drömscenario hade jag hoppats att öppningen skulle bli som den nu blev men jag hade aldrig riktigt trott att vi skulle göra det, mot serieledarna dessutom. Vi tog kommandot från avblåsning. Det måste ha gått fem minuter innan One Dream fick hålla bollen i mer än några sekunder. Vi öste på med målchanser och hade några riktig bra lägen i början. Hade vi fått ett tidigt mål är jag ganska säker på att det hade blivit fler kort därefter. Jag tycker inte att det finns mycket att tillägga angående denna match, vi stod i rätt position för varandra, det fanns alltid spelalternativ, och vi vågade hålla i bollen. Jag tror helt enkelt att vi börjar bli så säkra i och med varandra att vi vågar spela ut vårt eget spel och nu visade det sig ju tydligt att vi kan spela ut vilket lag som helst. 
   Något jag, via Petter, kan anmärka på är dock hur vi agerade vid deras 0-1 mål, nämligen mur vid frispark. Tyvärr var det för få av oss som uppfattat att Petter ville ha en mur, och det snabbt, så när väl frisparken slogs hade Petter inte lyckats skärma av den vinkel han ville. Detta resulterade i ett av de snyggaste målen jag sett i Kärrtorp i år. En stenhård vrist in rakt upp i ribbkrysset-in. Detta skedde i andra halvlek och vi hade mer eller mindre styrt matchen hela tiden. Det kom som en kniv i ryggen men vi har bara oss själv och vår interna kommunikation att skylla. Som tur var lyckades vi sätta press snabbt efter målet med några snabba målchanser innan Stefan förlösande fick på en stenhård yttersida-volley långt utanför straffområdet som skruvdade sig in precis vid den högre stolpen. Otagbart och hur snyggt som helst. Efter denna kvittering blev det ganska flyktigt spel från båda sidorna. Båda var ivriga för ett avgörande men ingen ville heller släppa till något hemåt. 

Matchen slutar 1-1 och det första jag kände var en liten besvikelse men så fort vi samlades vid mittlinjen för att tacka One Dream så var det första vi gjorde att applådera oss själva spontant, !? Vi gav dem tre starka hej, fick en applåd tillbaka och enades med dem att det var en riktigt rolig match och att allt ruff, stök och alla kaxiga attitydfraser som utbyttes bara hörde till en seriefinal. Jag själv tillsammans med Stefan, som vanligt, tar på oss 95 procent av Skickas attitydproblem. De resterande fem procenten är era andra, era tankar som ni tror inte hörs. Jag ber om ursäkt för jag blir som att jag går i 7:an på fotbollsplanen men för mig sitter det i ryggmärgen (och hör till). 

Vi tar med oss mycket ifrån denna match men det jag allra tydligast kommer att komma ihåg var efter att vi tagit hand med One Dream och vi hör dem prata om att det kändes som en vinst för dem. Förmodligen för att de kände att de inte kanske var värda detta oavgjorda resultat egentligen.

Nu kommer vi ju fortfarande att ligga efter One Dream i tabellen men vad illustrationen ovan visar är hur vi cyklade om dem och är på väg bort, nedför med fart, medan de är ifråncyklade och i uppförsbacke. Symboliken är och var tydlig.

Jag vill slutligen tacka One Dream för en riktigt rolig och jämn match. Den roligaste på länge.

Vi ses i ettan!

#9