T.r.a.i.n.i.n.g l.o.g.

Med sikte på vimpel och pokal i division 1 inleder jag härmed 2012 med 1,2 mils löpning. 

Med ett relativt lätt steg tar jag mig ann en rakstäcka i fläktande västanvind av första tredjedelen men blir snart varse om Aladdins chokladask, antal enheter på lokal plus stuten med prästost. 

Inte heller blir det bättre med drivis från Mälaren, geggamoja och snömos på banan. 

Anser det vara mycket kritisk läge då terräng i varierande höjdskillnader blottar sig nedom de par Asics som garanterat mig stöd och support i alla väder.  

Försäsongens pendlande mellan Vallhallavägen och Slussen gör sig mer om något påmind. 

Väl jämse med Sös på " semmersia" kickar äntligen en andra andning igång. Jag är tacksam som få och gör en subtil segergest mot de katolska högre makter som velat se mig fullborda dagens lopp. 

Nu är jag farlig. Ingen "Born to run" hipster i världen skulle kunna besegra this mothafcka.

Men så händer det omöjliga... 

Jag har kommit halvvägs och tycker mig besitta ett hyfsat tempo med tanke på must, stut och ägghalvor med majonnäs men,

brädat blir jag som i schackmatt då jag härmed möter min absoluta nemesis. 

En person, eller ska jag kalla henne gesäll? Har på mindre än 15 min rusat de två tredjedelar av vikens hektar medan jag endast joggat en tredjedel. Det står förnedring i pannan på mig och jag ser hennes överlägsna min då hon inser samma sak som jag precis kalkylerat ut. 

Det är en fortsatt run of shame jag gör till norra delen av malmen där jag avslutar med tre distinkta intervaller på raksträckan där allt en gång började.

Som en känd Skickait en gång sa: " att tävla mot sig själv är det dummaste jag hört"    får bli slutcitat för förra veckans inledning på min träningsdagbok. Men vill ändå poängtera att jag tog 6 km dagen därpå. 

Nemesis, be aware...nästa gång möter jag dig i halvlek. 

Over and out.