Skicka BK - Rågsved Nostra 3-2 (1-0)
Lag: Fimp, Axel, Erik, Petra, Clement, Perry, Kim, Frida, Emil.
Mål: Axel, Petra, Kim.
Publik: Öisarna såg andra halvan, och tappade hakan riktigt hårt i backen när de såg hur vi lekte med laget som de torskade mot senast.
Matchens lirare: #86 Clement
Fråga: Hur jävla bra är vi inte?
Svar: Vi är extremt bra.
Om man googlar på "historiska revanscher" så får man på topp-tio-listan upp bland annat ett reportage om Countertenorernas revansch, om "musikvärldens största övergrepp" där dåtidens yttersta tveksamma kastreringsmetod nu bytts ut mot något så enkelt som en ny sångteknik eller om en artikel ifrån årets Rallycross-SM där man kan utläsa att Patrik Flodins ambition om en revansch på banan i Knutstorp, eftersom styrningen tyvärr gick sönder i finalheatet senaste gången han tävlade på banan, inte blev förverkligad. Till ledningens stora förvåning så finner man alltså inte en enda rubrik, en enda artikel, om det som igår utspelade sig på Västboda IP. Inte för att vi i ledningen inte förstår ovan nämnda revanscher, eller ambitioner om revanscher, eller deras plats i den historiska revanschens finrum, det gör vi och vi har stor respekt, men att inte en enda av tio artiklar handlar om gårdagens förnedring som också innebar r-e-v-a-n-s-c-h för Skicka BK - ja det kan vi då inte alls förstå.
För om inte detta var en revansch av allra högsta kaliber, ja då är ju frågan om inte revansch-begreppet har spelat ut sin roll. Men nu lämnar vi denna diskussion och tittar på vad som egentligen hände igår kväll.
Dessa höstkvällar är smått fantastiska. Det finns lite kyla i luften samtidigt som matcherna är så pass sena att mörkret hunnit komma. Denna kombination med uppbackning av vassa strålkastare och ett jävligt välklätt lag gör att man ändå känner sig ganska professionell. Nu menar jag inte att någon i laget, eller laget som helhet, inte skulle vara professionell, nej tvärtom så är jag medveten om att vi spelar på högsta möjliga nivå i mixfotbollens Stockholm och vi är det klart skönaste laget. Men just atmosfären som skapas av mörkret, skenet från strålkastarna och den där lilla kylan är magisk. Så där har ni alltså de rumsliga förutsättningarna till gårdagens drabbning. Värt att notera är att Rågsved kom till matchen med en mycket meriterande 6-4-seger mot Öisarna i bagaget. Hittills är det den enda förlusten som Öisarna råkat ut för i år. I fjol blev det endast en förlust för dem, mot oss. Med vetskap om detta började vi undra om de hade uppgraderat/tillfälligt lånat in laget lite (som det ryktas om att En Mix av Stockholms bästa har gjort). Det är mycket möjligt att fallet var så eftersom flera av spelarna spelade i olika tröjor, endast några få hade Nostras vanliga rosa matchtröjor. Men men, vi ska inte bry oss om motståndarna. Hur skulle det se ut om varenda back som möter Zlatan blev nervös innan matchen på grund av insikten om att det är just Zlatan de ska möta? Nu är i och för sig inte Rågsved Nostra Zlatan men ni kanske förstår poängen? Vi klev därför in i oss själva, hittade lugnet och så plötsligt kom dem. De där harmoniska före-match-känslorna, och vips så var matchen i gång.
Förberedelser är A och O för Skicka BK. Det gäller att det har ätits rätt mat, den ska ha ätits i rätt tid innan match (innan uppvärmning) och det gäller även att det har druckits vatten under hela dagen samt även att de mentala matchbilderna har gått på repeat i huvudet under hela dagen. Man skulle kunna säga att detta är gemensamma rutiner för alla i laget. Sen har ju givetvis alla sina egna olika sätt att förbereda sig på. Frida springer typ en mil innan matchen, Tove pratar konstant om dagens lag och hur vi på bästa sätt ska spela, Clement brukar strunta i samlingstid och glider in några minuter innan match och Petra, ja hon klipper naglarna några minuter innan match hängandes över en soptunna mitt i ett bostadsområde i Farsta.
När Skicka BK är lugna och sansade, när vi spelar boll som att det inget motståndarlag existerar, när vi tar ner tempot lite och tittar upp, ja då är det inte många lag som rår på oss. Frågan är om det ens är något lag som gör det? Problemet är att detta lugn sällan varar en hel match. Det har faktiskt aldrig skett. Eller förresten kanske, i så fall skulle det vara kvartsfinalen i KSC 2012 där vi utklassade extremt starka BOB KK med 4-0. De rörde knappt bollen. Hur som helst så började torsdagens match med att vi lugnt rullade bollen. Vi lyckades behålla lugnet ganska bra genom halvleken men från och still så ställde vi till det för oss själva med en felpass eller en felbedömd löpning. Planen var nämligen smått fuktig, bollen bara for... Förutom en kontring och ett stolpe ut skott från Nostra så var det vi som hade de flesta chanserna i första halvlek. I mitten av första halvlek blev Axel serverad en fin djupledsboll från mitten av planen vilket försatte honom i ett bra läge till höger om straffområdet i bra fart. Axel tittade upp och placerade sedan bollen förbi en utrusande målvakt, 1-0. Axel är onekligen en tillgång för laget. Axel har nästan gjort mål i samtliga matcher han spelat och när han inte gjort mål har han stått i mål, helt klart en lovande +/- statistik. Stefan, känn dig hotad i skytteligan. Halvleken fortsatte med att Skicka rullade boll och då och då kom vi till några giftiga avslut, dessvärre inget som resulterade. En eloge här till Clement, Perry och Frida/Petra som var alla såg till att vi ständigt var ett hot mot Nostras backar och mittfältare med en extremt hög och aggressiv press.
På vägen till halvtidsvilan möter jag Emil och han kollar mig i ögonen och säger "det här tar vi". Emil är ingen man med stora ord, han talar väl egentligen sällan, men när han väl talar så är det oftast av mening och merparten av gångerna säger han sanningen. Jag kände mig dock inte helt övertygad, trots att matchbilden talade till vår fördel.
Andra halvlek drog igång och vi började som vi slutade första, med aggressiv press och lugnt och metodiskt rullande. Ganska snabbt fick vi nya lägen och vid ett av tillfällena blev Petra framspelad i en liknande läge som det Axel hade vid 1-0-målet, detta skedde dock på vänsterkanten. Petra sprang sig fri med målvakten och drog en iskall (misstänkt tå-paj) placering till vänster om målvakten. Lättnaden var stor. Efter 2-0-målet fick vi ännu mer energi och efter en dålig mottagning från en av Nostras backar lyckades vi bryta deras uppspel väldigt högt och efter ett föredömlig agerande av #12, som istället för att lägga upp bollen direkt, på en fri #9 och riskera att slå bollen fel, så drog han iväg ut på vänsterkanten så att den sista backen följde med vilket så klart öppnade upp stora ytor på högerkanten. En perfekt serverad pass rakt på foten och en bredsida till höger om en utrusande målvakt och vips så var det 3-0. Nu när jag tänker efter så var ju alla tre mål näst intill identiska med varandra. Alla tre mål var även klassuppspel, det var liksom pass-pass-pass-driv-pass-driv-skott-mål. Det är ju frågan om den där berömda ryska hockeyfemman ens var i närheten av vårt klapp-klapp-spel. 3-0 och vi började sväva på moln. Till en början så var molnen fluffigt härliga och vi skuttade omkring på dem som att vi var oövervinneliga. Vi hade möjlighet att göra 4-0 efter ett fantastiskt inspel från Clement som serverade Perry fri med målvakten bara någon meter från mål, dessvärre lyckades Perry inte vinkla foten exakt så mycket som skulle behövt, bollen rullade sakta precis utanför stolpen.
Plötsligt stack någon hål på våra moln och vi föll pladask rakt ner på backen. Rågsved Nostra hade gjort 3-1 och 3-2 inom loppet av bara några minuter. Båda målen uppkom ur situationer där vi slarvade högt i banan, där vi hade satsat mycket folk offensivt. Det första målet var helt klart en prestation av deras målskytt som trängde sig förbi Frida på kanten, som nästan lyckades styra honom hela vägen ut från planen, men han tog sig precis runt och bröt in i straffområdet och med en enkel dragning och ett snabbt efterföljande skott hårt placerat till vänster om Fimpen så var vår 0 spräckt. Stressen började komma smygandes och inte långt därefter så kommer Nostra i hög fart ute på höger kanten, i en kontring, där endast Erik är i försvaret. Erik följer upp Nostraspelaren bra och täcker av mycket av hans möjligheter men oturligt nog så lyckas denne spelare ändå få iväg bollen rakt över straffområdet till den andra sidan där en annan Nostraspelare befann sig och på två touch så var bollen placerad i nätet återigen. Domaren meddelade att det återstod 5 minuter av matchen. Vi försökte hitta tillbaka till vårt lugn, och vi försökte maska. Eller vi försökte inte, vi lät allting ta tid. Likt förbannat tog matchen ändå aldrig slut. Vi krigade in i det sista och det var inte långt ifrån att Nostra fick in en kvittering efter att Fimpen missbedömde ett utkast och kastade rakt på motståndaren, detta åtgärdade han dock när spelaren i fråga fick bollen för långt i från sig och genom en perfekt utrustning, som närmast kan liknas vid att du åker skridskor på is med hög fart och slänger dig på rumpan och glider... utav bara helvete. Fimpen gled och gled och tillslut så gled även bollen in i hans famn och vi gled ur Nostras grepp och gick triumferande ur matchen med 3 råfärska poäng.
En extremt stabil insats, de första 30 minuterna av matchen, en riktig svag insats de sista 10, men på det stora hela är kontentan att det såg riktigt bra ut, riktigt jävla bra. Detta lovar gott inför pågående höst, kommande säsong och kommande säsonger i alla våras fotbollsliv. Ta åt er, ni är grymma! Som Vice vice kapten så vill jag rikta en extremt stor eloge till samtliga tjejer som, förutom att de var inblandade i de flesta av våra mål, även spelade hela matchen utan avbytare - sjukt jävla bra. Vi killar har alltid minst två avbytare. Nu gör vi ju inte skillnad på kön i Skicka egentligen men just denna match förtjänar ni tre extra beröm för jag fattar faktiskt inte hur ni orkade hålla den höga press ni gjorde under hela matchen. Om det inte vore för att Clement spelade som att det var hans sista match någonsin och som att han var jagad av ett gäng Bajare, så hade ni alla tre blivit matchens lirare.
Slutligen så vill vi även rikta ett mycket stort, om inte störst kanske till och med, GRATTIS till Linus Pettersson. Själen, gurun och Skicka BK personifierad, som idag kliver upp i den mycket omtalade åldern av 30 jordsnurr. Skicka BK dyrkar dig, vi står bakom alla beslut du någonsin har gjort och någonsin kommer att ta. Har du några som helst problem är det till oss du vänder dig. Behöver du pengar, barnvakt eller vill du göra hemsidor åt fattiga kulturmänniskor så är det också till oss du vänder dig. Det är även hit till oss, och Stockholm, som du vänder dig när din och Annas Vera har kommit upp i 7-mannaålder. Ungefär då (om 6.5 år) så räknar vi med att ha ett slagkraftigt ungdoms-, kanske mer barnlag, bestående av endast egna Skickaprodukter. We love you and we miss you very much, ALLA VI önskar även dig en underbar dag. Ha det äran Rocky!
/#9 & Skicka BK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar